Måndag 7 juli - dagen då vi äntligen skulle få träffa lilla pyret i magen.

Klockan halv åtta hämtade vi upp Linnea, en mycket kär vän, som skulle vara min och Johans stöttepelare under dagen. Sedan åkte vi till förlossningen där vi fick komma in i ett rum och förberedelserna började. Jag fick en liten svamp som jag skulle tvätta hela kroppen med men främst magen. Sedan så sattes droppnål och jag fick medicin mot bl.a illamående. Vi fick vänta lite längre än vi trodde närmare två timmar innan det var vår tur. Jag är så glad och tacksam över att Linnea var med för hon avledde våran nervositet bara genom att finnas i rummet. Sedan så rullades jag ner till operationsavdelningen där vi möttes av ett kännt ansikte. En av sköterskorna var nämligen en gammal vän till Johan. Inne i operationssalen väntade ett gäng med människor bl.a narkosläkaren jag träffat några dagar innan. Han la spinalbedövningen och efter bara någon minut hade jag ingen kontroll på underkroppen. Otroligt konstig känsla att inte kunna lyfta sina egna ben. De spände upp en båge framför mitt ansikte så att jag inte skulle se när de snittade mig. Sedan så kände jag hur de buffade lite på min mage och jag hörde ur de sögs upp vätska, typ som hos tandläkaren. Jag och Johan sitter och pratar och helt plötsligt så hör vi ett barnskrik. VAD HÄNDE???? Strax därefter kommer barnmorskan upp med bebisen till mitt ansikte och hon visar först Johan vad det blev för kön och Johan säger lite förvånat
- En pojke!!!!

Johan följer sedan med barnmorskan ut för att torka av lillen sedan kommer de tillbaka med honom så jag får hålla lite. Medans jag sedan sys så går de ner till förlossningen och väntar där tills jag är färdig. Vi stannar på förlossningen i några timmar sedan så körs jag upp till BB.

Hur upplevde jag då snittet?
Konstigt, annorlunda och fantastiskt. Att få barn, vare sig det är genom "normal" förlossning eller genom kejsarsnitt är en mäktig upplevelse. Det största man kan vara med om.

Vår stjärtgosse kom till världen kl 10:34. Han vägde 3770 gram och var 52 cm lång.

Ja så var det dags!!!! Läskigt men otroligt häftigt att veta att i morgon vid 9-tiden så har vi fått vår andra lilla stjärna till familjen. Är sjukligt nervös för hur det kommer att kännas. Är mest rädd för spinalbedövningen. Är inte så jätte förtjust i tanken på att en sprutnål körs in i min rygg. Huvva!!!!! Träffade en av förlossningsläkarna och en narkosläkare i fredags. De var båda helt underbara och de fick mig att känna mig lite tryggare än innan. Aaaaaaahhh jag ska få barn i morgon!!!!!

Vad har hänt i helgen då, jo i fredags så spelade Johan med Finn5fel på O´learys och jag, Linnea, Stina och Emma, som är hemma från Sthlm, for och tittade. De har utvecklats så otroligt mycket. De är riktigt bra, både på scen och musikaliskt. Blir sååå stolt.

Lördagen började kanske inte så bra. Vi åkte upp på akuten för Johan hade trillat och hade väldiga smärtor i benet. Som tur var så hade han inga sprickor eller benbrott men han fick hoppa därifrån på kryckor för han hade svårt att stödja på foten. Sedan åkte jag, Meja, Linnea och Stina till Stinas faster. Hon är hunduppfödare och en av hennes Dalmatiner hade fått 9 valpar. De var nu 7 veckor gamla och så sjukligt söta. Hade mer än gärna tagit hem allihopa. Kanske inte så poppis hos mannen :-)

Nu ska vi åka och äta hos farbror Anders och Anna-Malin. Där Meja sedan ska övernatta för, ja som sagt, bebisen ska plockas ut i morgon. :-)

Ha en skön kväll/natt. Nervositeten lär beröva mig min.