I morgon är det min älskade mammas födelsedag. Hade hon funnits med oss i dag så skulle vi ställt till med ett hejdundrandes 60 års kalas. Ett sådant som hon inte önskat sig men som vi inte kunde låta bli att ordna. Istället ska jag åka till hennes grav, tända ett ljus och lägga en blomma. Det känns inte lika angenämt. Jag hade hellre velat skratta och firat med dig än att fälla tårar i din frånvaro.

Mamma det är så mycket jag vill dela med dig. Några av de viktigaste dagarna i mitt liv. Den dagen då jag insåg att jag blivit kär, igen. De dagarna jag gick omkring i ett rus av lycka för att jag träffat en människa som gör mig så otroligt glad. Jag vet att du hade älskat honom lika mycket som jag gör. Jag ville att du skulle ha suttit längst fram i kyrkan, bredvid pappa, när jag och Johan kom gående nerför altargången. Den dagen som graviditetstestet visade positivt och min glädje inte går att beskriva. Dagen då läkaren vände upp och ned på min värld när han sa att vi förmodligen skulle missta bebisen eftersom fostret ej utvecklats enligt hans beräkningar och dagen då jag återfick hoppet när det visade sig att läkaren hade fel. Dagen då jag i vaknade med smärtor och insåg att i dag händer det, jag ska bli mamma. Mamma jag hade verkligen velat att du var den första som kom för att besöka oss för att få se underverken som jag och Johan skapat. Jag behöver dig de dagar då det kändes overkligt och omöjligt att själv vara mamma.

Om du var här skulle jag över rösa dig med de tusen och åter tusen uteblivna kramarna som jag aldrig kommer att få ge dig nu när du är borta. Om du var här skulle jag visa dig det finaste som finns, dina underbara barnbarn, min värld, som jag nu får uppleva utan dig. Om du var här skulle jag förklara för dig hur stor min saknad efter dig är och jag kunde få tala om för dig hur älskad du är.  Om du var här skulle jag sitta nära dig, hålla dig i handen och berätta om allt jag upplevt sedan den dagen då någon bestämde att de behövde en sådan underbar människa som du på andra sidan. Kan det vara så att de behövde dig där mer än mig? Den tanken är svår, för jag behöver dig så otroligt mycket.

Tack för de få men underbara åren jag fick ha dig som den underbar mamma och människa du var. Du har gjort mig till den jag är i dag och jag saknar dig så ofattbart.

Jag älskar dig!