Där står de, på rad, snygga, tajta och läckra, med mer glöd och frenesi än årets majbrasa. Allas tindrande ögon riktade mot min man och han har ingenting emot det. Han ger dem det de vill ha och med gott samvete. Här sitter jag ensam kvar som den två barns mamma jag är. Sliten med mörka ringar under ögonen, oborstat hår och kräkfläckar på tröjan. Inte konstigt att han hellre föredrar brudarnas skrän framför mina tappra försök att hålla mig vaken till åtminstone andra reklamfilmen i niofilmen.  Det börjar bli mer vana än tillfällighet men jag var dum nog att låta det ske.  Han gör det han ska och inget hellre vill och sedan hem till sin fru. Kalla mig dum eller kanske osjälvisk men jag tillåter det. Jag älskar ju honom och jag vill bara att han ska vara lycklig.



I kväll så spelar de på cover club i Umeå så jag slipper ligga vaken och oroa mig för hans långa bilfärd hem.

Puss och god natt!!