Leos kväll har inte varit den bästa. Eftersom han inte längre vill bli ammad så ger jag honom mjölkersättning. Vanligtvis så brukar hans lilla mage inte ha något problem med att ta hand om maten men i kväll har han fått kämpa. Han har skrikit, gråtit och hämtat andan om vartannat. Jag har i 45 minuter gått omkring med honom på armen, vyssjat och masserat. Stackar´n! När jag slutligen la ner honom i ligginsatsen till vagnen, för jag tänkte gå ut med honom en sväng, så lade han igen sina underbara men tårfyllda ögon och somnade. Min första och viktigaste uppgift i morgon blir att gå raka vägen till apoteket och köpa Lactulos så att lillhjärtat inte behöver ha så ont igen.